Solskenshistorier - Rusta och Matcha
Livek har hjälpt tusentals deltagare genom åren och vissa har valt att ge tillbaka i form av recensioner eller berättelser för att inspirera andra med sin historia. Vi kan inte skriva ut fulla namn på grund av GDPR men har fått godkännade att dela berättelserna.
Från hopplöshet till framtidstro - Margaretha
Jag minns så väl den där kalla höstmorgonen när jag satt med en kopp ljummet kaffe i handen, stirrade ut genom fönstret och funderade på hur livet kunde bli så här. Axeln värkte som vanligt och påminde mig om varför jag fått sluta inom vården. Plånboken var lika tom som kylskåpet, och rädslan för att förlora min bostad höll mig vaken om nätterna. Jag hade lärt mig att överleva, men jag hade slutat tro på att något kunde bli bättre.
Det var en gammal vän som tipsade mig om Livek och Rusta och Matcha. ”Ge det en chans”, sa han, men jag hade svårt att tro att något kunde förändra min sitaution. Jag hade gått på socialbidrag i flera år, jag kände mig fast i en vardag som bara gick runt i cirklar – samma oro, samma hopplöshet. Men jag hade inget att förlora, så jag tog steget och anmälde mig.
När jag först träffade min handledare Eva var jag skeptisk. Vad kunde hon säga som jag inte redan hört? Men redan efter första mötet insåg jag att hon var annorlunda. Hon lyssnade verkligen. Inte bara på vad jag sa, utan på det jag inte vågade säga högt. När jag berättade om min axel och hur den begränsade mig, såg hon inte bara problemen – hon såg möjligheterna.
”Du kanske inte kan göra det du gjorde förut, men vad skulle du vilja göra om du fick drömma fritt?” frågade hon en dag.
Jag minns att jag skrattade. Det var länge sedan jag hade tillåtit mig själv att ens tänka på en framtid. Men Eva gav sig inte. Vecka efter vecka fick hon mig att se på mig själv med nya ögon. Vi skrev CV, övade på intervjuer, men viktigast av allt – vi pratade om rädslorna.
Det fanns en sak som alltid höll mig tillbaka: min ekonomi. Att leva på existensminiumum gjorde att varje beslut kändes som en risk. Jag vågade inte ens tänka på att börja plugga, för hur skulle jag klara mig ekonomiskt? Och dessutom – vad skulle hända med min bostad?
Jag minns en eftermiddag när jag satt i Liveks lokaler, stirrade på en informationsbrochyr om en utbildning och kände hur klumpen i magen växte. ”Jag kan inte”, mumlade jag. Eva satte sig bredvid mig.
”Jag vet att du är rädd. Men jag vet också att du kan. Du har redan tagit dig hit.”
Det var den där tryggheten, den där känslan av att någon verkligen trodde på mig, som gjorde skillnaden. Med hennes stöd började jag söka utbildningar, och innan jag visste ordet av var jag antagen. Det var ingen enkel väg, men steg för steg började jag känna att det fanns en framtid för mig.
Idag har jag en anställning. Jag kan knappt tro det själv när jag skriver det här, men det är sant. Jag har ett jobb som jag trivs med, ett jobb där min axel inte längre är ett hinder. Och viktigast av allt – jag har fått tillbaka tron på mig själv.
Det var aldrig en snabb eller enkel resa. Det fanns dagar då jag ville ge upp, när jag kände att allt var för svårt. Men varje gång tvivlen kom, fanns Eva där. Hon såg mig när jag själv inte gjorde det.
Om det är något jag vill att andra ska veta, så är det detta: en god relation med sin handledare kan vara skillnaden mellan att stå still och att våga ta steget mot något bättre.
Jag trodde aldrig att jag skulle komma hit. Men här är jag – med ett jobb, en framtid och en känsla av stolthet jag inte känt på åratal. Och allt började med en enkel fråga: ”Vad skulle du vilja göra om du fick drömma fritt?”
Tack Eva!
/Margaretha
En udda resa - Ali
Den här texten har inte deltagaren själv skrivit men vi har fått tillåtelse att återge vad som hände.
Ali kom till oss, en driven man i sina bästa år. Han hade få år i Sverige och svenskan var bristfällig. Ali brukade dra fram sin mobiltelefon och använda google översättning så fort han inte fick fram vad han ville.
Ali hade familj i ett annat land och var väldigt stressad över sin ekonomi och situation i Sverige. Inget varaktigt boende, fast jobb och kravet att försörja familjen långt borta gjorde att Ali uppfattades som stressad och okoncentrerad. Han hade erfarenhet av att arbeta som säljare och driva ett eget företag i sitt hemland men nu kunde han inte utföra sådana uppgifter på grund av svenskan.
Vi hjälpte Ali hatt hitta ett arbete som diskare via en av våra kontakter och han blev snabbt en favorit i på arbetsplatsen. En födelsedag bjöd han handledarna på Livek tillsammans med alla söta tjejer som jobbade på caféet, han var överlycklig över att äntligen hittat någonstans.
Men förutsättningarna förvärrades i hemlandet och kraven på att skicka pengar ökade. Samtidigt avslutades anställningsstödet som arbetsgivaren fått ta del och Ali var på nytt utan arbete. Livek hade inget med Ali under den här perioden men eftersom han blivit hjälpt av oss tidigare sökte han sig tillbaka till oss.
När Ali kom tillbaka hade han börjat dricka för att komma undan stressen. Vi tipsade om stöd han kunde få och höll kontakt med Arbetsförmedlingens handledare om bästa åtgärder. Ali hade turen att få rätt stöd med ekonomin och delvis påg rund av motiverande samtal och stöttning från våra handledare hittade Ali kraft att börja kämpa igen. Vi tittade gemensamt på olika lösningar och hittade en utbildning som passade.
Ali avslutade sin utbildning inom restaurang och hittade snabbt fast jobb. Han använde de ansökningshandlingar han fått från Livek. Familjen har fortfarande inte kunna flytta till Sverige men han har hittat ett förstahandskontrakt och kan numera skicka en betydande summa pengar som gör det möjligt för hans barn att gå skola.
Från deltidsjobb till fast - Simona
När jag gick ut gymnasiet för två år sedan hade jag ingen aning om vad jag ville. Jag hade försökt med några olika grejer, men betygen blev inte riktigt som jag hade hoppats. Jag hade inte någon plan. Jag jobbade lite här och där på restauranger, men kände alltid att jag var fast i tillfälliga jobb utan någon riktig framtid. Jag visste att jag behövde något mer, men jag visste inte riktigt vad.
Så kom jag i kontakt med Livek och började på Rusta och Matcha. Det var här allt började ändras. Jag träffade min handledare som verkligen lyssnade och hjälpte mig att se mina styrkor istället för att bara fokusera sånt jag var kass på. Vi började jobba på en plan och till slut hittade Livek en praktikplats på ett café. Jag var nervös, men det var också exakt vad jag behövde för att komma igång.
Praktiken gick sjukt bra, och plötsligt var jag erbjuden ett fast jobb på Steinbrenner och Nyberg. Det kändes som en dröm! Jag kanske inte har körkort eller de bästa betygen, men jag har något annat – jag har viljan att jobba och utveklas.
Så till alla som känner att man kanske inte har rätt förutsättningar: ge inte upp! Är du modig kan du lyckas. Jag trodde aldrig att jag skulle vara här, men här är jag, och jag är peppad på vad framtiden har att erbjuda!
